Grand Basset Griffon Vendéen
Bakgrund/ändamål:

Grand basset griffon vendéen är perfekt lämpad för jakt på begränsade områden. Den är snabbast av alla bassetraser, uthållig, modig och något envis. Rasen bör fostras med fast hand redan i unga år. Den är lättlärd och inte långsint. Grand basset griffon vendéen härstammar som alla bassetraser från en större hund, i detta fall grand griffon. De första urvalen gjordes i slutet på 1800-talet av greve d’Elva som försökte få fram individer med raka ben. Det är dock framför allt Paul Dezamy som fastställt typen. Han förstod att för att en hund skulle kunna fånga en hare i flykten behövde den ha en viss storlek. Denna storlek bestämde Paul Dezamy till ungefär 43 cm. Idag kan rasen användas för jakt på alla pälsvillebråd, allt från kanin till vildsvin.

Helhetsintryck:

Rasen skall vara något långsträckt och ha raka ben men med bassetens byggnad och inte ge intryck av att vara en liten briquet. Den är harmoniskt och elegant byggd.

Uppförande/karaktär:

Rasen skall vara snabb, besitta stor jaktlust och ha ett bra skall. Den skall vara modig och ha förkärlek för snår och buskage. Rasen är något envis men dock klok och dresserbar.

Huvud:

Skallparti: Skallpartiet skall inte vara grovt. Det skall vara välvt, långsträckt och inte för brett. Partiet under ögonen skall vara väl utmejslat.Nackknölen skall vara väl utvecklad.

Stop: Stopet skall vara väl markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart, väl utvecklad och framträdande medöppna näsborrar. Hos de vit- och orangefärgade individerna accepteras brun nostryffel.

Nosparti: Nospartiet skall vara betydligt längre än skallen och ha tvär avslutning. Nosryggen skall vara aningen konvex.

Läppar: Läpparna skall vara ganska överhängande och väl täcka underkäken. Detta ger nospartiet dess tvära avslutning. Läpparna skall vara täckta av kraftiga mustascher.

Käkar/Tänder: Saxbett. Tänderna skall vara kraftiga.

Ögon: Ögonen skall vara ovala, stora och mörka utan synlig vita. Uttrycket skall vara förtroligt och intelligent. Den röda bindhinnan skall inte synas

Öron: Öronen skall vara mjuka, smala och tunna, täckta med lång päls och avslutas som en utdragen oval. De skall vara väl vridna inåt, nå förbi nosspetsen och vara ansatta under ögonhöjd. Utdragna skall de nå förbi nosspetsen.

Hals: Halsen skall vara lång och kraftig med god muskulatur, grövre vid ansättningen och utan löst halsskinn.

Kropp

Kroppen skall ha typiskt bassetutseende utan att vara överdrivet lång.

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan, aldrig svankig, med en välvning som börjar i övergången till länden.

Manke: Manken skall vara aningen framträdande.

Rygg: Ryggen skall vara lång och bred.

Ländparti: Ländpartiet skall vara lätt välvt och kraftigt med god muskulatur.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara tämligen bred och nå ner till armbågarna. Revbenen skall vara välvda, aldrig flata eller tunnformade. Bröstkorgen skall vara något mindre bred vid armbågarna för att underlätta rörelserna.

Flanker: Flankerna skall vara ganska utfyllda.

Underlinje: Buken skall aldrig vara uppdragen.

Svans: Svansen skall vara ganska högt ansatt, tjock vid roten och jämnt avsmalna mot spetsen. Svansen skall vara ganska lång och bäras sabelformad eller något böjd, dock aldrig in över ryggen eller ringlad.

Extremiteter: Benstommen skall vara väl utvecklad, men torr. Kvaliteten beror inte på dess omfång utan på dess styrka.

Framställ: Frambenen skall vara raka.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, torra och snedställda.

Armbåge: Armbågarna skall varken vara knipta eller utåtvridna.

Underarm: Underarmarna skall vara kraftiga.

Handlov: Handlovarna skall vara aningen markerade, men mycket solida. De får aldrig vidröra varandra.

Framtassar: Framtassarna skall vara kraftiga och slutna. Trampdynorna skall vara kraftiga och, liksom de kraftiga klorna, helst vara väl pigmenterade.

Bakställ: Bakbenen skall vara kraftiga och parallella.

Höft: Höftbensknölarna skall vara synliga.

Lår: Låren skall vara kraftigt musklade men inte för rundade. De skall ha mycket kraftig benstomme och solida leder.

Has: Hasorna skall vara breda och vinklade. De får aldrig vara raka. Bakifrån sett skall de varken vara inåt- eller utåtvridna.

Baktassar: Baktassar, se framtassar.

Rörelser: Hunden skall i rörelse ge intryck av styrka och lätthet. Rörelserna skall vara fria och harmoniska.

Hud: Huden skall vara ganska tjock och är ofta marmorerad hos trefärgade individer. Löst halsskinn får inte finnas

Päls

Pälsstruktur: Pälsen skall vara sträv, inte för lång eller åtliggande, aldrig silkesaktig eller ullig. Behängen bör inte vara för rikliga. Buken och insidan av låren får inte vara hårlösa. Ögonbrynen skall vara väl markerade utan att skymma ögonen.

Färg

– Vit och svart-fläckig (vit och svart). – Svart med tan-teckning. – Svart med sobelfärgade tecken. – Vit och fawn-fläckig (vit och orange). – Fawn med svart mantel och vita fläckar (trefärgad). – Sotig fawn. – Fläckig i vitt och sotig sobel. – Sotig sobel. – Viltfärgad (hare, varg, grävling eller vildsvin).

Storlek/vikt

Mankhöjd: Hanhund: 40-44 cm Tik: 39-43 cm Med tolerans på +/- 1 cm.

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. – För kort huvud – Platt skallparti – Kort nosparti – Dåligt pigmenterad nostryffel, läppar eller ögonlockskanter – Tångbett – Ljusa ögon – Högt ansatta öron; korta öron; otillräckligt vridna och veckade öron; avsaknad av päls på öronen. – För lång eller kort kropp; oharmonisk helhet – Svag rygg – Brant kors – Snett buren svans – Klen benstomme – För raka vinklar – Kohasighet – Platta tassar – Ej tillräckligt tät päls; tunn päls – Skygghet

Diskvalificerande fel

– Otypisk helhet – Över- eller underbett – Blå eller fläckiga ögon; olikfärgade ögon. – Otillräcklig bröstvolym nertill: revben som är knipta. – Svans med knyck – Delvis eller helt krokiga ben – Ullig päls – Enfärgat svart eller enfärgat vit – Betydande pigmentbrist – Storlek som avviker från standarden – Anatomiska missbildningar – Påtaglig rädsla eller aggressivitet

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.