Basset Hound

Historia/Bakgrund

Under andra delen av 1800-talet importerades basset artesién normand (BAN) till England vid namn Model. Målsättningen var att få fram en långsamt drivande hund med bästa möjliga spårförmåga. Därför korsade man BAN med engelsk blodhund. År 1880 erkändes basset hound som ras av den engelska ”The Kennel Club”.

I början fokuserades uppmärksamheten mestadels på huvudena som skulle vara så lika blodhundens som möjligt och därför glömdes övrigt på hunden. Denna ensidiga avel gav till slut så tvivelaktiga resultat att man kände sig föranledd att under krigsåren även tillföra blod (gener) från beageln förutom tidigare rasen BAN och blodhund. Detta innebär att många av dagens basset hounds har så nära som bara 12-15 generationer tillbaka dessa inkorsningar i sin stamtavla. Än idag kan detta leda till överraskningar i valplådan såsom högställda hundar, korta öron och tunn benstomme. Det sena datumet för inkorsning av andra raser förklarar också varför basset hound är så heterogen som ras.

Rasens främsta användningsområde i sitt hemland England har varit som drivande jakthund. Den har använts som s.k. packhound, vilket betyder ”jaga i flock”. Basset hounden följdes främst till fots, därav vikten av långsamma hundar till skillnad från många andra engelska packhundar t.ex. foxhounds och harriers som i stället följs av ryttare. För samtliga s.k. packhounds är ett godmodigt och synnerligen socialt beteende mot andra hundar utmärkande för rasen.